I Gnesta stannade vi alltid på väg till och hem från landstället i Malmköping.
– Stanna! Gnestaglass!
Gnestaglass var mjukglass.
Och eftersom pappa var/är en godisgris var han inte svårövertalad att stanna.
Så här sitter jag i stolen och ger orders till sambon så att gnestaordern kan gå iväg.
– Hämta 10 böcker!
– Jag behöver en låda och tejp!
– DHL blanketter tack!
– Vita papper tack att skriva följesedel på.
Jag ringer DHL. Tejpar. Skriver.
– Kan du ställa den här utanför dörren så budet kan ta den, tack!
Sambon åker iväg.
Jag hör att budet kommer och bara måste ta en bild på honom, trots ryggen, för det roar mig att göra en serie av det här.
Så ut på terassen. AJ, AJ, AJ! (Tur att sambon är borta och inte ser min dumhet)
– Hallå! Får jag ta en bild på dig?
Det går bra.
Han skyndar tillbaks till bilen som snart rullar iväg.
Ordern är på väg till Gnesta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar